canerstam

Skrev förut att det skulle vara det sista inlägget om hjälmar förra gången. Men skit samma här kommer ett till. Två saker har hänt sen jag skrev sist. jag har sålt min gula hjälm och komer nu bara ha en hjälm under året som kommer. så alt det jag skrev om race hjälm och freeride hjälm stämmer inte längre.

Sedan har jag påbörjat min visirproduktion. eftersom min hjälm jag köpte var en mtb dh hjälm och dessa saknar visir helt och hållet, kan inte en köpa fabrikstillverkade. Så då är det bara att börja fixa och trixa själv. I onsdags spenderade jag lite tid med att rita upp en mall på hur visiret kan se ut. klippte ut mallen, testade, klippte om mm. nu har jag lämat in mallen till glasmästaren. för 125 kr sågar han ut visiret åt mig i polycarbonatplast. sedan e det bara hem till mig för att borra i visiret där fästerna är och så e allt klart. 125 kr är jättebilligt jämfört med vad det skulle kosta att köpa vettig plast själv, såga böja fixa och dona, jag har inte verktygen, kunskapen eller platsen att göra det, den enda jag har är viljan och lusten.

här är glasmästeriet jag lämnade in min mall till. han huserar högst upp på östgötagatan alltså bara nån hundra meter från kahalani board store vilket jag tycker gör honom ännu bättre. (Klicka på bilden nedan för att koma till glasmästarens hemsida)


Har en delad syn på hantverk. En del hantverk är till för att tjäna överklassen. Möelsnickare är ett sånt typexempel. Normala människor med normal lön har inte råd at köpa möbler från möbelsnickare inte ens sina kompisar. de är själva inte överklass och kommer aldrig bli det alltså tjänar de överlassen och gör att klassstruktuerna består. Sedan finns det andra hantverk so mjag gillar och som jag börjat uppskatta när jag började åka longboard/downhill. Senaste i raden är då glasmästaren som gör ett visir åt mig för en enligt mig mycket billig penning. glasmästaren är också alltid beövlig när någon av våra rutor går sönder vilket händer och där låter jag väldigt gärna en som kan det göra det. Visst andra sysslor som ramar mm är någor för överklassen vilket gör det dubbelt.

Ett annat hantverk jag älskar att använda mig av är den skomakare jag går till. Hon sular om mina skor så fort jag behöver det med ett otroligt bra resultat. för 150 kr får jag en nysula då min förra börjar bli riktigt utslien och framförallt den sitter. Runt om i longboardvärlden har alla samma problem, skorna slits skitfort och man vet inte riktigt vad man ska göra åt saken. det har kommit ut produkter där man köper nya sulor men då kvarstår problemet att fästa sulan på skon. Det är det största problemet. än nen gång har skomakaren resurser materialen och kunskapen att göra det. jag kan inte lägga ett ton press på mina skor när jag försöker limma ihop dem med kontaktlim.

Nästa inlägg om skor kommer jag visa bilder från min underbara skomakare som har fattat grejen med downhill skateboard.